Fakta om haren: hur många ungar får en hare
Foto: Mostphotos Skogshare Skogsharen finns i princip i hela landet utom i utpräglade jordbruksmarker. Skogsharen byter päls som en anpassning till det nordliga klimatet. Den har därmed kamouflage i snö och på barmark. Hur omfattande minskningen är samt hur olika faktorer inverkar vet man inte säkert. Det finns dock en stor mängd annan kunskap om skogsharen. Några exempel är att skogsharen är hårt utsatt för rovdjur, den har ett annorlunda sätt att ta hand om sina ungar och en matsmältning som skiljer sig från de flesta andra djur. Kännetecken Skogsharen är relativt lik sin släkting fältharen, men det finns ett antal karakteristiska drag som skiljer dem åt. Såväl kroppsform som svans, öronstorlek samt ögon- och pälsfärg ser olika ut på dem. Dessutom byter skogsharen pälsfärg mellan sommar och vinter, vilket gör den lättare att känna igen vintertid. Jämfört med fältharen är skogsharens kroppsform mindre och knubbigare och dess svans är kort, vit och formad som en liten boll.
Fakta om haren:
Och det gör det ganska ofta — bara 10—20 procent av alla ungar överlever sina tre första månader. Också vuxna harar lever farligt. Främsta fienden är rödräven, men även rovfåglar, mård och katt ser gärna haren som sitt byte. Skogsharen är 45—60 centimeter lång och har gråbrun päls med vit svans och svarta öronspetsar. Honorna är vanligtvis större än hanarna. Vintertid är skogsharen helvit i norr och gråvit söder om Dalälven kallas också mohare. Den finns i hela Sverige, förutom i södra Skåne. I Sverige finns även fälthare och vildkanin. Skogsharen är växtätare och livnär sig på tunna kvistar, bark av olika lövträd samt örter och ris. Bäst trivs den i gran- eller björkskogar med växlande vegetation, där den kan få både föda och skydd mot sina fiender. Ute på natten Större delen av året är skogsharen aktiv endast på natten. När den söker föda på nätterna brukar den använda samma stigar om och om igen, så kallade viltväxlar. Kännetecknande är att vegetationen är avknipsad i harhöjd, men överväxande högre upp.
Skogshare boplats
Skogshare Lepus timidus är en hare som förekommer över stora delar av Palearktis , främst i tajgaområden. Den är brungrå på sommaren och vit på vintern med svarta spetsar på öronen. Den är ett populärt jaktvilt. Utseende och fältkännetecken [ redigera redigera wikitext ] Hona fotograferad på Irland. Skogsharen har en kroppslängd på centimeter, med en svanslängd på 4,3—8 cm och en vikt på 2—4 kg. Spetsen av öronen är såväl sommar som vinter svarta men utbredningen kan variera. Den skiljs från fältharen genom kortare öron och kort svans, som till största delen är vit och ovan gråaktig och irisen är brun till svart hos skogsharen medan fältharens iris är ljust brungul. Spåret efter skogsharen är karakteristiskt med efter varandra ställda framfotsstämplar och i bredd stående avtryck av bakfötterna. Utbredning och systematik [ redigera redigera wikitext ] Skogsharen förekommer främst i arktiskt och subarktiskt klimat. Den förekommer över stora delar av Palearktis och dess utbredningsområde sträcker sig från Fennoskandia till östra Sibirien.
Vad äter skogsharen
Djurportalen Spår av skogshare i snö Harar Lepus är ett släkte i familjen harar och kaniner Leporidae. Släktet omfattar ungefär 30 arter varav 6 är endemiska för Europa. Kännetecken [ redigera redigera wikitext ] Arterna av släktet har jämfört med andra hardjur särskilt långa bakre extremiteter ungefär dubbel längd jämförd med de främre extremiteterna och även öronen är påfallande långa. Skallen är tunnare än hos andra hardjur. I övre käken finns fyra framtänder, två stora som ligger längre fram och två små som ligger direkt bakom. Kroppslängden ligger vanligen mellan 40 och 70 centimeter och därtill kommer en 3 till 10 centimeter lång svans. Vikten ligger mellan 1,3 och 7 kilogram. Honor är oftast större och tyngre än hannar. Hos arter som lever i arktiska områden är vinterpälsen vit. Utbredning och habitat [ redigera redigera wikitext ] Släktet Lepus förekommer i Eurasien , Afrika och i Nordamerika fram till södra Mexiko. Därför har släktet idag en nästan världsvid utbredning.