Meningar dativ: dativ exempel
Meningar dativ:
Dativ eller ackusativ
Den här artikeln behöver källhänvisningar för att kunna verifieras. Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. Dativ är i den grammatiska morfologin det kasus som anger att ett ord fungerar som indirekt objekt i en sats. I språk med dativkasus är det vanligt att kasuset också blir obligatoriskt i vissa prepositionsfraser. Ibland används begreppet dativ övergripande om det syntaktiska förhållandet med indirekt objekt, oberoende av hur ett visst språk hanterar det. Termen dativ kan alltså även fungera som syntaxterm, och kan i det avseendet också användas i svensk grammatiklära. I de flesta språk med många kasus förekommer särskilda dativformer hos substantiv , adjektiv och pronomen; bland annat förekommer detta i tyska , latin , isländska , turkiska , ungerska , litauiska , lettiska , tjeckiska , slovakiska , slovenska , bosniska , kroatiska , serbiska , ryska och sanskrit.
Min mamma kommer från Schweiz. Meine Mutter kommt aus der Schweiz. Jag åker alltid buss. Ich fahre immer mit dem Bus. Efter träningen går vi på café. Nach dem Training gehen wir ins Café. Jag måste gå till doktorn. Ich muss zum Arzt gehen. Peter åker ofta till sin morbror. Peter fährt oft zu seinem Onkel. Elsa bor hos sin faster. Elsa wohnt bei ihrer Tante. Efter middagen spelar vi ofta fotboll. Nach dem Mittagessen spielen wir oft Fussball. Du ska dricka ur glaset. Du sollst aus dem Glas trinken. Vi åker bil. Wir fahren mit dem Auto. De åker spårvagn. Sie fahren mit der Strassenbahn. Vi leker med barnen. Wir spielen mit den Kindern. Vi bor mittemot järnvägsstationen. Wir wohnen gegenüber dem Bahnhof. Vi bor i Berlin sedan en månad tillbaka. Wir wohnen seit einem Monat in Berlin. Han kommer med en bok. Er kommt mit einem Buch. Jag flyger med flygplanet till Wien. Ich fliege mit dem Flugzeug nach Wien. Maria åker med färjan till Danmark. Maria fährt mit der Fähre nach Dänemark.
Nominativ, ackusativ, dativ tyska
Postad: 14 maj lemonec skrev: Fortfarande lite förvirrad över vad man bör tänkas på att använda ackusativ, nominativ och dativ. Om vi tar ett exempel på en enkel mening: Ich besuchte meinen Freund. Jag kan inte se någon preposition före som finns i meningen. Så det vill bli att ta ut satsdelar och se vilken av dem är dativobjekt eller subjekt, eller nominativobjekt eller ackusativobjekt. Vore tacksam om någon kan ge ytterligare mera exemplen så att man förstår bättre. Vielen dank! Det har ingenting med riktning att göra. Du blandar ihop Wechselpräpositionen, det vill säga prepsotitioner som styr kasus beroende på riktning, och verb. Verben "bryr" sig inte om riktning. De flesta verben utan preposition råkar styra akkusativ, men det finns vissa verb som styr dativ också som "danken", "geben", "zeigen". Där är det mest slumpmässigt vad som styrs. Satsdelarna i din mening är: Ich - Subjekt meinen Freund - Akkusativobjekt Tillägg: 14 maj Det finns dock undantag också.
Dativ tyska
Dativ, inom grammatik, är när någonting görs för eller åt eller till någon. Plural är helt enkelt flertal av något. Exempel: Äpplen är plural av äpple. Stolar är plural av stol. För att förstå allt detta kan man behöva få en liten historielektion. Förr i tiden såg svenskan väldigt annorlunda ut. I den första är det pojkarna som är orsak — det är de som har boken. I den andra meningen är det jag som ger en bok åt pojkarna. Förr i tiden skulle man behövt ändra lite på ordet, beroende på vilken roll det hade i meningen. Förr i tiden hade man varit tvungen att ändra lite på det ordet, just för att det var dativ. Eller nåt sånt. Det var helt enkelt så man gjorde. Man lade till en ändelse på ordet om ordet var dativ i meningen. Så gör man inte på svenska nu för tiden, som du så klart märkt. Detta är ungefär så mycket man kan förstå av detta. Om du fortfarande tycker det är oklart, så kanske det hjälper att veta att en känd språkvetare, Elof Hellquist, själv sagt att dessa saker är väldigt oklara.