Upplysningens dialektik: Upplysningens dialektik
.
Upplysningens dialektik:
Psykologilexikon
.
Adorno år Upplysningens dialektik: filosofiska fragment tyska: Dialektik der Aufklärung är ett filosofiskt kritiskt teoretiskt verk av Max Horkheimer och Theodor W. Adorno och första gången publicerat Horkheimer och Adorno betraktas som centralfigurer inom den tyska Frankfurtskolan. Avsnittet om kulturindustrin har blivit berömt. Boken kallades till en början för Philosophische Fragmente. De söker svaret i motsättningar i upplysningen i sig. Adorno och Horkheimer omdefinierar detta begrepp från att enbart omfatta en idéhistorisk period och expanderar det hela till att gälla mänsklighetens försök att förstå och behärska världen. Således är redan myten en typ av protoupplysning. I boken beskrivs den västerländska kulturutvecklingen från ett antropologiserande perspektiv, med början i upplysningen , fram till den amerikanska masskulturen och det tyska samhället under den nazistiska regimen. Författarna kritiserar det instrumentella förnuft som de anser har blivit resultatet av det ursprungliga upplysningsprojektets frihetssträvan, liksom underhållningsindustrin och dess uttryck, främst i USA.
Adorno tillsammans vad som skulle bli Frankfurtskolans mest berömda och samtidigt märkligaste verk, Upplysningens dialektik. De söker svaret i motsättningar i upplysningen , själva den rörelse som skulle föra till ett tillstånd av sann mänsklighet. Men de omdefinierar detta begrepp från att enbart omfatta en idéhistorisk period till att över huvud taget gälla mänsklighetens försök att förstå och behärska världen. Därför heter det att redan myten är upplysning. Myt och upplysning Upplysningens dialektik betyder att upplysningen slagit om i vad vi annars förstår som dess motsats och blivit till just en myt. Horkheimer och Adorno ser naturkretsloppets upprepning i den matematiska formalismens makt över tänkandet, i neurotikerns tvång att ständigt upprepa samma handling och i den kapitalistiska ekonomins tvång att ständigt upprepa varubytets cirkulationsprocess. Liksom i varubytet gör upplysningen allting lika, utraderar alla särskilda kvaliteter och vänder sig slutligen också mot sig själv, så att den förbjuder varje tanke som inte helt enkelt avbildar det som är.